lennart@tejarp.se
Form follows function
Vi förundras många gånger över naturens skönhet: färgskiftningarna i en fågels fjäderdräkt, den sinnrika fraktaluppbyggda blomställningen i ett Romanesco-huvud eller – förlåt en årstidsbunden banalitet – en snöflinga.
För den som tror på den blinda urmakaren och intelligent design kan det säkert upplevas som att all denna skönhet finns där för vår skull, för att vi ska kunna njuta av den. Men precis som inom arkitekturen följer naturen den grundläggande regeln om att formen följer funktionen. Vi brukar – med undantag för snöflingan – kalla det evolution. Fågelns fjäderdräkt med sina färger och mönster finns där för att locka en partner som i sin tur lockas för att färgerna och formerna finns där och gett arten dess unika anpassning till en ekologisk nisch.
När det gäller blomkorgens uppkomst följer den liksom snöflingan fysikaliska lagar där den grundläggande enheten återspeglas i helheten genom att upprepas i olika skalor. För snöflingan är det bara så, för Romanescon är det en fråga om överlevnad – hade inte formen och smaken varit tilltalande hade just den korsningen aldrig valts ut och just den varianten av Kung Kål aldrig existerat.
När vi kommer till artefakter har de alltid tillkommit för att de fyller en funktion. Flintstenen blir ett yxhuvud eller en pilspets som äger sin skönhet genom sin ändamålsenlighet. Sten, sand, järn, trä och bränd kalk blir en byggnad som ska inrymma en mänsklig verksamhet och som kan ha sin skönhet i ändamålsenligheten. Men även den mest hängivna Bauhausanhängare eller brutalist – eller purist för den delen – strävar också efter ett estetiskt uttryck, en gestaltning. Det funktionella må sticka ut som avskalat och rent, men gör det ofta i ett sammanhang och är sällan fritt från fåfänga. Det finns som i fallet med den vackra fjäderdräkten även en funktion i det som tilltalar ögat och vi kan aldrig frikoppla oss från våra tidigare upplevelser och sammanhanget.
Med nya produktionstekniker kommer också nya former och funktioner. Bättre återvinningsteknik och nya material gör det möjligt att återanvända exempelvis plast, trä och betong med förbättrad funktionalitet. Och i det ofta lite mer råa tilltalet ligger också ett egenvärde som signalerar hållbarhet och cirkularitet. Här bestäms ofta formen av vad som är möjligt att åstadkomma med just den råvaran.
Nanoteknik och möjligheten att genom 3D-printning decentralisera tillverkning skapar också nya förutsättningar för form och funktion. En smutsavstötande yta på ett glas ändrar ytans karaktär och hur ljuset reflekteras. Med 3D-skrivare kan formen frikopplas från materialet och istället bestämmas av vad som är möjligt att bygga. Prydnadsföremål i socker – kanske inte så hållbart – eller en i det närmaste gränslöst varierad variant på samma utomhusarmatur i aluminium.
Även när vi anlägger utemiljöer följer formen funktionen. När vi tar en miljö i bruk får den en funktion. Det platsgivna begränsar möjligheten till uttryck och möjligheten att hålla en gång i en park fri från snö vintertid ställer krav på bredd och möjliga platser att deponera snö. Till och med var gången anläggs kan ha bestämts av den funktion som brukarna vill ha genom att gången anläggs där människor valt att gå. Formen följer människan.
Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!