lennart@tejarp.se
Gröna städer gör oss smartare
Att vi blir friskare av att ha tillgång till gröna utemiljöer har varit känt en längre tid och som bekant utvecklats till både en vetenskaplig disciplin och evidensbaserad terapi. Möjlighet till rekreation och även fysisk aktivitet och arbete i en trädgård, park eller i den så kallade naturen gör att personer med utmattningssyndrom återhämtar sig snabbare än med många andra mer kostsamma och krävande behandlingsmetoder. Dessutom kanske de kan finna en meningsfull sysselsättning i att ”odla sin trädgård”.
Den fysiska aktiviteten, möjlighet till avkoppling och kontemplation och minskad exponering för luftföroreningar och stressande buller och ljud kan även förväntas ha positiva effekter på kognitiva förmågor. Men sambandet mellan grön utemiljö och kognitiv förmåga och återhämtning har hittills varit mycket lite studerat. Därför ville forskare vid universitetet i Boston undersöka om tillgång till grönområden i närhet till boendet var kopplat till kognitiva funktioner. Som studieobjekt valde de medelålders kvinnor som ingått i den omfattande sjuksköterskestudien Nurse´s National Health Study som sedan 1989 omfattat 116 429 i USA boende kvinnliga sköterskor i åldern 25 till 42 år. Av dessa erbjöd forskarna drygt 40 000 att delta i en uppföljande kognitiv studie via internet. De deltagare, för vilka det fanns uppgifter om både tillgång till grön miljö och resultat från den kognitiva studien inkluderades sedan. Som mått på tillgång till grön miljö användes satellitdata om förekomst av grön miljö relaterat till avstånd från bostaden.
De kognitiva förmågor som testades var koordination, uppmärksamhet, inlärning och arbetsminne, samtliga fyra förmågor med kända standardmetoder. Dessutom noterades förekomst av så kallade confounders, det vill säga faktorer utan koppling till grön utemiljö men som också kan påverka de undersökta förmågorna. Sammanlagt kom cirka 13 600 kvinnor att inkluderas i studien.
Föga förvånande visade det sig att även när hänsyn togs till ålder, den i USA så viktiga parametern ras och socioekonomiska faktorer ökade den kognitiva förmågan med närheten till grön utemiljö. Det gällde det sammanlagda resultatet för den använda metoden och även för enskilda förmågor som koordination och uppmärksamhet. Däremot var det inga skillnader i inlärning och arbetsminne som kunde förklaras med gröna faktorer. Skillnaderna var dock inte stora, utan kunde jämställas med skillnaden beroende på ett års högre ålder.
Forskarnas slutsats var att en ökad tillgänglighet till grön utemiljö i bostadsområdet kan kopplas till måttliga positiva kognitiva effekter. Det visade sig också att bakomliggande depression kunde kopplas till positiva effekter, något som antyder ett samspel mellan effekt på psykisk hälsa – en indikation som redan var känd – och förbättrad kognitiv förmåga. Eftersom förbättrad koordination var en av de förmågor som förbättrades med närhet till grön utemiljö kan det inte uteslutas att förbättringen är kopplad till fysisk aktivitet. Men även med hänsyn till fysisk aktivitet kvarstod skillnaderna.
Forskarna lyfter fram förbättrad tillgång till gröna utemiljöer i bostadsområden som en viktig åtgärd för att minska förekomst av demens i takt med att befolkningen också blir äldre. Närhet till parker och gröna miljöer har alltså potential att på populationsnivå förbättra kognitiva funktioner.
Det är bara att instämma. Värna våra gröna utemiljöer – annars är det ingen som kommer ihåg allt gott vi gjort för varandra.
Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!