Lennart Wikström
Lennart Wikström
lennart@tejarp.se

Landskapet är en resurs som används för ett syfte

Vid en större tillställning hamnade jag bredvid en forskare på Stockholms universitet, som inriktat sig på bevarandet av biologisk mångfald och hur man kombinerar det med hållbar livsmedels­produktion. De kvaliteter som byggts upp i ett landskap i form av ekosystemtjänster och vad vi uppfattar som vackert och tilltalande är många gånger resultatet av ett långvarigt och systematiskt brukande av landskapet.
I den situationen där vi väljer åtgärder – eller att avstå från åtgärder – skapar vi helt nya förutsättningar för hur landskapet kommer att utvecklas framåt. Man kan likna det vid midjan i ett timglas – i nuet strålar alla tidigare åtgärder samman och framtiden breder ut sig i en rad olika möjligheter som ­egentligen bara begränsas av vår fantasi och av landskapets historia.
Ur ett brukarperspektiv är detta dynamiska angreppssätt ­väldigt intressant. Det innebär att den som ska ta fram ett beslutsstöd för hur den fortsatta förvaltningen ska utformas både erkänner det tidigare brukandet som formerande och att det finns flera möjliga utfall. Det handlar inte bara om ­bevarande, utan att åtgärderna väljs med utgångspunkt från de kvaliteter som ska bevaras eller utvecklas samtidigt som ­landskapet kan fortsätta att leverera kanske lika värdefulla ­ekosystemtjänster i form av exempelvis kött, mjölk, bär och svamp.
Att börja betrakta även så specialiserade frågor som växtskydd och kontroll av skadegörare ur ett landskapsperspektiv har många likheter med det naturgeografiska angreppssättet som jag beskriver ovan. Den fyrtandade rapsviveln är en skadegörare i höstraps som angriper plantornas stjälkar och suger växtsaft och även lägger sina ägg i plantan.
För lantbrukaren kan den ställa till stora problem och frågan är om kemisk bekämpning är den mest rationella lösningen. De kemiska medel som finns att tillgå är tämligen bredverkande och slår också ut andra insekter, bland annat de naturliga ­fienderna till rapsviveln.
För att få svar på frågan måste vi lyfta oss från den enskilda plantan och fältet där grödan växer och vidga perspektivet till hela landskapet. Om en bekämpning ska vara meningsfull beror på hur långt det är mellan rapsfälten och hur stor risken är att skadegöraren ska kunna förflytta sig mellan fält. Frågan är också om de naturliga fienderna kan röra sig över en större yta och andra individer kan ersätta dem som slås ut av en behandling.
I det fall som en forskare i Lund skrivit en avhandling om konstaterar han att de naturliga fienderna rör sig över en större yta än skadegöraren och mellan fält. De kan alltså flyga in igen om de som befinner sig på ett behandlat fält skulle slås ut. Däremot rörde sig skadegöraren över en mindre yta och det var mindre sannolikt att nya individer skulle flyga från ett ­obehandlat till ett behandlat fält. Alltså var behandling med en insekticid möjlig utan att landskapet förlorade ekosystem­tjänsten naturliga fiender.
Detta är två exempel från lantbruket som visar hur ett mer sammansatt synsätt hämtat från Torsten Hägerstrand teori om processlandskapet kan fungera som stöd för hur vi kan bruka och förvalta jordbrukslandskapet. Vi människor är manipulativa till vår natur och använder landskapet för våra syften. Med en förståelse för landskapsbrukandets dynamik kan vi både bevara och utveckla landskapet och producera – i det här fallet livsmedel. Det är alltså fullt möjligt att samtidigt uppnå flera eftersträvansvärda mål.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!