Ledaren

Den nödvändiga landskapsarkitekturen

Just i det ögonblicket när det sker kanske inte de som är med om förändringen direkt upp­lever det. Men det går faktiskt att tydligt se när en aktivitet övergår till att bli en profession. Ofta handlar det om en systematisering av kunskap och strukturering av åtgärder. Under medeltiden skedde det i skråväsendet, som också borgade för succession och hierarki. I brist på andra samhälleliga institutioner skötte skråväsendet också om sociala frågor och erbjöd i form av ordenssällskap en trygghet vid resor.
Trots att det panerade landskapet i form av anlagda parker och stads- och trädgårdslandskap följt ­människan genom historien ända sedan vi blev bofasta dröjde det in på mitten av 1800-talet innan någon formulerade yrkeskunnandet som en profession. Som Dan ­Rosenholm beskriver i artikeln i detta nummer av Tidskriften Landskap var det Calvert Vaux och hans kollega Frederick Law Olmsted som besvarade sin egen fråga om det var konst de utövade med att det var landskapsarkitektur. Och så var den professionen född.
Engelsmannen Vaux och amerikanen Olmsted var skaparna av bland annat Central Park på Manhattan och Prospect Park i Brooklyn och de framhöll, enligt Dan Rosenholm, den senare som överlägsen Central Park med dess begränsningar.
I landskapsarkitekturen förenas estetik, biologi och teknik och det var inte en tillfällighet att det framgångsrika paret hade en mycket skiftande bakgrund. Vaux’ far var läkare och själv utbildade han sig som lärling hos en arkitekt medan Olmsted gick en omväg via handel, journalistik och praktiskt lantbruk.
I hjärtat av landskapsarkitekturen – liksom i arkitekturen – är människan och vår uppfattning och brukande av det gestaltade. Estetiken går både före och efter. Vi vill naturligtvis att det som skapas ska uppfattas som skönt och inbjudande, samtidigt som det liksom i all design finns ett starkt element av funktionalitet – form follows function, formen följer funktionaliteten.
I landskapsarkitekturens essens finns också de tre elementen äng, skog och vatten. En lyckad design innehåller dessa tre goda ting i någon form. Om de saknas så saknar vi dem och vill gärna lägga till dem. Som tur är finns också begreppet processlandskap, det vill säga att vårt brukande och våra önskemål och behov kommer också till uttryck i landskapet – ­designat eller inte.
Det är systematiseringen av kunskapen och ­struktureringen av verktygen kopplat till det nödvändiga flervetenskapliga angreppssättet som gör landskapsarkitekturen så spännande och nödvändig. Utan biologi och ingenjörskonst går det inte att förverkliga de gestaltade miljöerna och utan en grundläggande förståelse för människan går det inte heller att göra dem brukbara.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!