Ledaren

Oförsiktigt om miljötillståndet i städerna

Även urbana och gestaltade miljöer måste omfattas av våra nationella miljömål och under miljömålet god bebyggd miljö följs tio delmål upp. Ansvaret för sammanställningen har Boverket, som rapporterar både löpande och mer samlade analyser. Omdömet är entydigt – enligt Boverket är inte målet uppnått och myndighetens bedömning är att vi inte heller kommer att uppnå målet år 2030.

Slutsatserna blir extra intressanta om man betänker att – enligt SLU:s hemsida – rapporteringen sker med sju års eftersläpning.

Ambitionen är dock väldigt hög. De tio preciserade delområdena är hållbar bebyggelsestruktur, hållbar samhällsplanering, infrastruktur, kollektivtrafik, gång och cykling, natur- och grönområden, kulturvärden i bebyggd miljö, god vardagsmiljö, hälsa och säkerhet, hushållningen med energi och naturresurser, samt hållbar avfallshantering.

Förutom svårigheten att definiera begreppet hållbarhet i flera av de nämnda områdena är de heller inte oberoende av varandra. Exempelvis måste infrastruktur vara helt överordnad, i synnerhet när området definieras. Låt mig med en samtidig bön om förlåtelse citera SLU:s hemsida:

”Infrastruktur för energisystem, transporter, avfallshantering och vatten- och avloppsförsörjning är integrerade i stadsplaneringen och i övrig fysisk planering samt att lokalisering och utformning av infrastrukturen är anpassad till människors behov, för att minska resurs och energianvändning samt klimatpåverkan, samtidigt som hänsyn är tagen till natur- och kulturmiljö, estetik, hälsa och säkerhet.”

Infrastrukturen är själva ryggraden i samhällsplaneringen och skapar grundförutsättningarna för de flesta andra områden som ingår i det övergripande målet. Om våra samhällsplanerare klarar av att uppfylla det delmålet följer flera av de andra som exempelvis hållbar bebyggelsestruktur, god vardagsmiljö, hälsa och säkerhet, kollektivtrafik, gång och cykling, natur- och grönområden, hållbar avfallshantering – ja, ni fattar. Och har man lyckats med en god infrastruktur så har man väl också lyckats med en hållbar samhällsplanering.

Med tanke på den lätta förvirringen som råder kring mål­formuleringarna och deras inbördes beroende är jag inte förvånad att det kan vara svårt med uppföljningen och att den sker med det heliga talet sju års eftersläpning. Det är väl så långt ett samhällsplanerarmannaminne sträcker sig. Det är i alla fall längre än en mandatperiod, viket innebär att det blir svårt att utkräva ansvar.

Det som dock förvånar är att det med sådana förutsättningar går att uttala sig om måluppfyllelsen överhuvudtaget. Å andra sidan är den övergripande analysen försiktigt defensiv – utvecklingen för målets miljötillstånd fram till 2030 bedöms som helhet vara neutral.

Uppdraget att övervaka förändringarna i den bebyggda miljön har lagts på SLU, som med en årlig budget på en halv miljon kronor – motsvarande en halvtidstjänst – gjort ­avgränsade förstudier kring trädinventering, stadsutglesning och täthet samt landskapskaraktärisering. Med SLU:s egna ord: ”Långsiktiga övervakningsprogram av större och mer hållbar karaktär har varit svåra att initiera.”

Förutom att utreda hur en mer långsiktig miljöövervakning ska kunna se ut och organiseras kommer SLU under 2025 inrikta sig på dagvattenhantering i befintlig bebyggelse och integrering av stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer.

Allt detta är förträffligt, men också mycket fragmentariskt. Tillsammans med de ostrukturerade delmålen och eftersläpningen i rapporteringen blir alla utlåtanden om miljötillståndet i våra bebyggda miljöer ytterst vanskliga. Kanske det vore lämpligt att i det här fallet tillämpa försiktighets­principen och inte säga något alls.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!