Ledaren

Integrerad skötsel

Landskap handlar mycket om design, allt kan vi inte nyskapa, även om det finns avskräckande exempel på gårdar där markägare tagit bort alla naturliga ojämnheter, dikat och återfyllt med alv och matjord och fått perfekt avvägda fält.

Att det sedan tar ett antal växtföljder att få jordarna i kultur igen är en agrar fråga och kan kanske lämnas därhän i det här sammanhanget. Men syftet med den radikala redesignen av landskapet är att skapa en mer rationell och lättskött yta, helt anpassat till produktion. Hur landskapet ska skötas efter anläggningen är inte en bifråga, utan själva grundmotivet till att göra om det.

När ytor i bostadsområden och gröna områden planeras i urban miljö och i anslutning till byggprojekt läggs stor möda på att skapa attraktiva miljöer, välja arter som är anpassade till lokala förutsättningar och klimat. Men även vara estetiskt tilltalande miljöer under hela året med vegetation som skapar färg och form även efter lövfällning. Numera är det också – i synnerhet efter den gångna sommarens häftiga nederbörd – alltmer angeläget att kunna planera stadens och den omgivande miljöns ytor så att de kan absorbera och lagra större nederbördsmängder. Jag skrev om det i ledaren till förra numret av Tidskriften Landskap. Föga anade jag hur aktuellt ämnet skulle bli.

En industriell designer som formger exempelvis en bil bygger in och tar hänsyn till de olika underhålls- och skötselåtgärder som bilen kräver redan i utformningen. På samma sätt måste även den som gestaltar ett grönt rum redan i val av arter, placering av enskilda element och i sitt hänsynstagande till de olatsgivna förutsättningarna även bygga in anpassning till skötsel och underhåll i sin design.

I innovationssammanhang brukar proffsen prata om att utveckla produkter och tjänster tillsammans med användarna, interaktiv design, att arbeta med kunden i knät. Det är inte en tillfällighet att många dataprogram och spel ”läcker” till potentiella användare innan de är färdigutvecklade. Vad som verkar vara ett misstag är helt enkelt ett led i kundanpassningen.

I landskapsdesign kan det handla om att vänta med att anlägga gångvägar över en grönyta tills de som ska passera över ytan genom spontant uppkomna stigar visat var gångarna ska anläggas. Eller så kan det handla om att redan i början av planeringen av en grönyta involvera gata-park eller kyrkogårdsförvaltningens personal för att tidigt få med deras synpunkter och önskemål. Ungefär som med anläggningen av helt artefaktiska åkrar och odlingsytor som i exemplen ovan, men kanske med lite mer hänsyn till estetiken. Alla ytor som ska klippas behöver för den skull inte vara regelbundna fyrhörningar, eller alla häckar max 90 centimeter höga. Det finns gränser.

Slutresultatet blir mer hållbara grönytor, som blir enklare att sköta och underhålla – och därmed också mer resurssmarta. Mer grön harmoni för pengarna, helt enkelt.

Innan jag stänger datorn för den här gången vill jag gratulera Tidskriften Landskaps redaktör och min kollega Ann Richardsson. Hon fick sista helgen i augusti ta emot Kungliga Patriotiska Sällskapets trädgårdsmedalj för ”förtjänster om trädgårdsodling”. Medaljen delas årligen ut till personer som bidragit till att främja trädgårdskonst, odling eller forskning om trädgård.

Ann fick sin belöning för det arbete hon gjort och gör med våra trädgårdstidningar Viola, Viola Butik och inte minst Tidskriften Landskap. Ann gör ett fantastiskt arbete med att hålla hög kvalitet både det redaktionella arbetet och i sina relationer till näringen, något som resulterar i unika publikationer. Stort grattis och tack för din insats för trädgårdsnäringen!

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!