Lennart Wikström

Att prata i bilder

Det är naturligt för oss att uttrycka oss i bilder och i vårt språk är det många ord och uttryck som är just bildliga. Vi överför en betydelse från en bild till något mer allmängiltigt, en metafor. För oss som tillhör metagenerationen: Även ordet metafor är en metafor eftersom det bildligt beskriver att föra över.
Bildens omedelbara övertag över ordet märks också i kommunikation via både nya och gamla medier. Den rörliga bilden håller på att ta över sociala medier. Trots att det tar i storleksordningen dubbelt så lång tid att säga något som att läsa är det strömning som gäller. Vi kommunicerar också alltmer via ikoner, ”klicka på appen” och emojis.
Förklaringen är naturligtvis att bilden mer direkt kommunicerar med våra känslor utan att passera Gå, det vill säga våra frontallober, där annars all text måste avkodas för att vi ska kunna processa dem kognitivt. Detta påverkar så klart vårt sätt att tänka, vilket osökt för över tanken till vad det innebär för ett mänskligt intellekt att lära sig ett ikonbaserat skriftspråk till skillnad från ett alfabetiskt. Kanske blir det som med teckenspråket, att man kan kommunicera flera saker samtidigt. Inte bara de rena ordassociationerna utan även de känslomässiga associationerna som ligger i stiliserade bilder.
Detta är tankar som dök upp när jag lyssnade till Johan Röklander från Jönköpings Tekniska högskola, när han under Elmias Urban Green Talks i samband med Elmia Park berättade om hur vi kan skapa visuella rum med hjälp av belysning. I förbigående nämnde han det japanska ordet komorebi, hur ljus strilar genom ett lövverk. För det första är det väldigt vackert ord; dessutom krävs det en särskild gemensam begreppsbild – sannolikt bildlig – för att komma på att det behövs ett ord för just detta. De japanska tecknen för ordet är träd + skina genom + sol, 木 漏れ 日.
Ett annat japanskt ord som äger ett släktskap med komorebi är shinrin-yoku, 森 林 浴, skogsbada. Båda handlar om vår djupt rotade relation till träd, grönska och skog, något väldigt påtagligt för oss nordbor.
Johan Röklander vill lyfta fram ljus som upplevelse och informationsöverföring – ljus som symbol. Precis som bilderna kan ljuset och ljussättning tala direkt till våra känslor. Det vi ser är inte ljus, utan hur ljuset interagerar med en yta. Jämför att rikta en ljusstråle rakt upp mot himlen med att rikta det mot exempelvis en grupp träd.
Belysningen framkallar också bilder där ljus och skuggor faller annorlunda än på dagen och vi får alltså en annan bildinformation. Frågan är då hur mycket information vi behöver för att kunna tolka det vi ser. Dagens belysningsteknik innebär också att vi till en relativt låg kostnad kan skapa ett mycket mer varierat bildspråk i vår utemiljö.
Snart har vi ett japanskt ord för det också.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!