Ledaren

Bara vanligt vatten

Båstadborna fick en dag i slutet av maj uppleva vad som brukar kallas extremväder. I tätorten föll närmare 100 millimeter regn på några timmar och uppe på höjden öster om Sinarpsdalen vid Lya kom det närmare 150 millimeter. Allt detta vatten måste ta vägen någonstans och – ja, det hamnade på planen framför kommunhuset. En konkret och drastisk lektion i realtid om att vi måste planera för en ny tid. Det räcker inte längre att bygga allt större dagvattenavlopp, utan vi måste lära oss att hantera vattenflöden i landskapet och i samarbete med jord- och skogsbruk och andra intressenter kring vatten.

Kävlingeåns avrinningsområde fick ett 100-årsregn i januari i år och ån breddades från något tio-tal meter till över en kilometer i sitt lopp och lade både jordbruksmark och fastigheter under vatten. Även här konstaterar Kävlingeåns vattenråd att det inte räcker enbart med att försöka leda bort vattnet när det kommer, utan åtgärder måste vidtas långt högre upp i avrinningsområdet för att öka uppehållstider.

Dessutom kanske inte bostäder ska planeras mitt i ett låglänt åplan, där det inte krävs så många simuleringar för att konstatera att det finns risk för att det i extremfallet kan bli svårt att ta sig torrskodd över vardagsrumsgolvet. Dessutom kanske det vore en fördel om Sydvatten hade en bättre dialog med sina ägare om när och hur vattennivån i Vombsjön ska regleras.

Det vi ser hända nu är något som har kunnat förutses under en lång tid. Klimatförändringar kallas det. Visserligen har vi drabbats av 100-årsregn tidigare, men då kom de vart hundrade år och var en risk som kunde fördelas mellan generationerna. Men sedan sekelskiftet 1800–1900 har medelnederbörden ökat med 100 millimeter eller närmare 20 procent och fram till nästa sekelskifte beräknas de öka med mellan 10 och 25 procent med det mest sannolika 2,4-gradersscenariot. Stigande temperaturer kommer att ge högre avdunstning med lägre flöden sommartid, samtidigt som nederbörden – och extremhändelserna – förväntas öka under vinterhalvåret och därmed ökade flöden.

Redan idag har vi problem med höga vattennivåer och oförutsägbara väderhändelser. Till saken hör att nederbörd är mycket svårare att förutsäga med de klimatmodeller vi har tillgång till, medan det är lättare med temperatur. Vi kan alltså förvänta oss att de problem vi har idag kommer att öka, inte minska. Boende utmed Kävlingeån kommer med största sannolikhet att oftare drabbas av höga vattennivåer och parkeringsplatsen framför kommunhuset i Båstad kan komma att beläggas med strandskydd.

Lagstiftning och politiker hjälper oss inte särskilt mycket i det vi har att vänta oss, i alla fall inte i det kortare ­perspektivet. Dessutom sitter inte de som kan ha nytta av åtgärderna på den plats där åtgärderna gör mest nytta. Istället handlar det om sunt förnuft och att förbättra samarbetet mellan olika intressenter.

Markerna utmed Kävlingeån kommer att behöva förberedas genom ­anläggning av större buffertytor, något som redan pågår, och som görs i samverkan mellan samhällsplanerare och markägare. Detsamma gäller vattendragen som leder ner alla flöden ner i Båstads centrum. Och detta är bara två exempel av 100-tals i vårt land.

Säg nu inte att vi inte såg det komma. För det är precis det vi gör.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!