lennart@tejarp.se
Ett rum skapat för att göra oss dumma
Vi människor är inte skapade för den värld vi själva skapat. Forskningen visar med allt starkare tydlighet att vi behöver daglig närkontakt med grön miljö för att må bra och leva upp till vår potential. Det var också huvudbudskapet i Anna Bengtssons föredrag vid Tidskriften Landskaps och Green Cities gemensamma lunchseminarium 20 maj. Hon berättade bland annat om Boverkets indelning i zoner som görs för att beskriva graden av närkontakt med naturmiljö där noll beskriver en miljö utan någon som helst kontakt med omgivningen och zon fyra är naturmiljön i sig.
Vi behöver daglig kontakt med naturmiljö eller miljöer som i form av parker eller grönområden efterliknar naturmiljö. Det gör att patienter tillfrisknar snabbare och vårdpersonal återhämtar sig. Vår hjärna fungerar också bättre genom att vi blir mer kreativa, har lättare att lära oss nya saker och komma ihåg sådant vi redan har lärt oss.
Därför blev jag både förvånad och lite chockad när jag och min hustru och partner skulle delta i ett evenemang på ett omskrivet hotell i en medelstor mellansvensk stad. Vägen till hotellet gjorde det möjligt för oss att uppleva både zon ett, två och tre när vi reste genom ett försommarfagert landskap, väntade mellan två tåg på en uteplats och gick genom ett grönområde med öppna vattenytor på ena sidan på väg till hotellet.
Själva hotellet var inrett i ett gammalt kraftverk med en milt uttryckt dunkel miljö. Efter att ha trevat oss genom en minimalt upplyst korridor kom vi in i ett rum som definitivt hörde till zon noll. Förutom att ljussättningen konsekvent försökte undvika allt vad ljus hette saknade rummet fönster, något jag upptäckte när jag drog undan vad jag trodde var en tung gardin.
Väl införstådda med den solida forskning som dokumenterat det mänskliga psykets behov av ljus och i alla fall någon kontakt med den omgivande miljön insåg vi att det här rummet var till för att göra oss dumma, deprimerade och dö i förtid. Så vi bytte helt sonika hotell och fick tillgång till både zon ett och två. Promenaden mellan hotellet och konferenslokalen gav oss även zon tre.
Mot bakgrund av vad vi vet om hur tillgång till och avsaknad av grön utemiljö påverkar oss borde det i detta i alla fall skenbart upplysta tidevarv inte vara möjligt att få bygglov för ett hotell med rum utan fönster. Jag har visserligen bott under liknande omständigheter på några av Stockholms mer välrenommerade hotell. Men då har det varit ett kontrakt där jag medvetet för en natt har avstått från det jag betraktar som en mänsklig rättighet. I storstäder i betydligt mer tätbefolkade länder är det en kalkylerad risk och att man kan behöva betala extra inte bara för havsutsikt utan för utsikt över huvud taget.
Vi har utvecklat en norm för längsta avstånd till olika typer av grönområden i stadsmiljöer. Kanske det är dags att skapa en norm även för lägsta acceptabla zon för rum för övernattning, eller att den typen av egenskaper skulle kunna ingå i klassificeringen av hotell.
Frågan är i vilken zon jag befinner mig när detta skrivs…
Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!