För att fler ska fortsätta att cykla in i den kalla årstiden krävs det en bra vinterväghållning av cykelvägar. En metod som blir allt vanligare i kommuner är sopsaltning och den har visat sig öka cyklandet under vintern.

Att kunna cykla året om innebär hälsofrämjande fördelar för den som annars befinner sig i en stillasittande vardag. Så kallad sopsaltning av cykelvägar verkar göra så att fler väljer cykeln på vintern, visar en studie från VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut.
Vägförhållandena med sopsaltning i förhållande till plogning och sandning blir mycket bra, i bästa fall lika bra som barmark, menar forskningsledare på VTI, Anna Niska:
– De kommuner som har börjat sopsalta kan inte gå tillbaka till det vanliga sättet eftersom cyklisternas förväntningar ökar eftersom de ser hur bra det kan bli. Linköping har tillämpat metoden i många år men när Stockholm började med det växte intresset även i resten av landet. Nu är det ett trettiotal kommuner som antingen gör mindre försök eller i stor omfattning gått över till att sopsalta.

Traditionell sandning vs sopsaltning
Med traditionell sandning används stenkross som ibland riskerar att ge punkteringar på däck och leda till slirolyckor när snön smält bort. Eftersom stenkrosset kan ligga kvar en bit in på vårkanten ger det vid barmarksförhållanden försämrad friktion och ett dåligt underlag att cykla på.
Vid sopsaltning används roterande borstar för snöröjning och för halkbekämpning läggs saltlösning med torrt eller befuktat salt på ytan. Spridning av saltlösning med dysor ger ett jämnare resultat men vid låga temperaturer och stor mängd nederbörd kan en tallriksspridare vara att föredra som gör det möjligt att lägga torrt eller befuktat salt.
– Det är viktigt att se till att saltlösningen är mättad, 23 procent natriumklorid upplöst i vatten. För lite salt i lösningen kan göra att den fryser, säger Anna.

Sopsaltning egentligen inget nytt
Metoden med sopsaltning är något som Anna har forskat kring under hela hennes yrkesverksamma liv. De första försöken gjordes redan 1999 i Linköping då hon i en doktorsavhandling försökte svara på frågan om barmarksförhållanden på vintern kunde leda till att fler väljer cykeln vintertid.
De som bodde i försöksområdet var mycket nöjda och om cyklisterna visste att huvudstråken var sopsaltade valde de att cykla i större utsträckning. Eftersom kommunens resultat var positiva fortsatte de att sopsalta viktiga huvudcykelstråk och successivt har kommunens enda maskin utökats med flera fordon.

Läs mer i tidningen…

En lekplatstillverkare och Hässleholms kommun vill bidra till en bättre miljö. Ett samarbete som resulterat i Sveriges första lekplats där majoriteten av lekredskapen är av 100 procent återvunnen plast.

​Venaparkens lekplats är platsen där det nu byggts upp en miljö med olika lekredskap av återvunnen plast. Men här finns även en tillgänglighetsanpassad sandlåda med bakbord i olika höjder samt en hinderbana av trä. Fallunderlaget är även det tillgänglighetsanpassat och tillverkat av naturlig kork, Corkeen Play från företaget Nordic Surface.
– Jag har väntat på att det skulle bli dags att renovera en lekplats i Hässleholm och att vi skulle få pengar till det, säger parkingenjör Christer Söderling som direkt tände på idén att använda återvunnen plast i lekredskap.
– Vi vill göra miljönytta, säger han.

Miljötänk rakt igenom
De har länge självklart arbetat med lekvärden när en lekplats ska byggas eller renoveras. Numera lägger de även till vilket material som kan användas för att minska belastningen på miljön. Och på lekplatsen i Venaparken blev det miljötänk från början till slut, allt från lekredskap till fallunderlag och källsorteringskärl med Hässleholms egna sopsamlarmonster. Budgeten låg på 1,5 miljoner kronor men slutsumman blev 1,2–1,3 miljoner kronor.
Tekniska förvaltningen där Christer Söderling är parkingenjör ansvarar för kommunens lekplatser, totalt 54 stycken och målsättningen är att fortsätta med arbetet att göra lekplatserna mer miljövänliga.

Tillverkningen
För fem år sedan började Kristian Gustafsson, vd för KPLN Design AB på allvar att experimentera och testa olika material av återvunnen plast från olika leverantörer.
Han har följt debatten i några år kring problemet med sopor i naturen, inte minst i världshaven och till slut insåg han att något måste göras. Med inställningen att plasten i sig inte är problemet utan hur den hanteras började han fundera hur de som företag inom branschen kan bidra.
Först började de tillverka bänkar och utemöbler i 100 procent återvunnen plast.
– Vi ville sedan utöka sortimentet till att bygga hela lekställningar, gungor, klätterställningar med mera för att kunna erbjuda en större bredd till bygga hela lekplatser, säger han.
Idag har de en partner i Tyskland som tillverkar den återvunna plasten av främst livsmedelsförpackningar från hela världen. Dessa sorteras och processas till pellets som sedan blir till brädor, reglar, stolpar och andra profiler som sedan är basen i KPLN Designs produkter. Exempelvis används drygt 31 000 yoghurtförpackningar till att tillverka ett 1,47 meter högt lektorn.
– Det bearbetas som vanligt trä och det är förutsättningen för att det ska hålla, säger Kristian.

Läs mer i tidningen…